I juni 2003 flyttade vi till vår nuvarande lägenhet dvs på botten och jag kände med en gång att jag ville ha en hund. Men vilken ras? Renrasig eller blandras?
Jag kunde inte så mycket om hund på den tiden så när jag tänker tillbaka så kan jag inte låta bli att skratta åt mina funderingar. Men jag valde att skaffa en renrasig tillslut, anledningen var att jag hade hört att blandraser inte fick vara på bk och jag ville och kände att jag behöver gå en kurs.
Nästa fråga var då vilken ras, och listan blev:
1. Schäfer
2. Labbe/Golden
Schäfern visste jag sedan barnsben att den behövde en massa jobb och jag trodde att jag inte var redo för det, utan bestämde mig att nästa ska bli en schäfer.
Hmm labbe eller golden då? Golden hundarna är ju så söta och jag hade sett någonstans i en bok att de gillade att jobba men behövde inte (!) och en labbe hade min moster haft. Så jag bestämde mig att jag vill ha en golden.
Böja låna böcker om dem på bibblan och läsa på nätet. ”Oj, det är en jakthund? Då måste den ju också jobba!” Här var jag nära att byta ras, men bilden av en golden liggandes på gräsmattan blev för stor och jag kände att jag verkligen ville ha en. Kollade kennlar och priser och sedan började kampen att få Rickard att fatta att vi behöver en hund.
Kampen blev inte så svår som jag trodde och en dag när jag satt på bussen ner till stan så ringde han och frågade vad en hund kostar och sedan sa han ”Men köp en då”. Ringde så fort jag kom hem och den 24 januari 2004 ringde Carin och sa att hon hade en valp till mig.
Och i mars kom han hem till oss. Han var en otroligt snäll valp som knappt bet sönder någonting. Det som tog längst tid var rumsrenheten, men det berodde på oss. Vi uppfattade inte hans ”tiggande efter kel” som ett sätt att tala om att han behövde gå ut.
I september det året började vårt liv på bk i och med en kurs, unghundskurs. Minns att jag under sommaren var livrädd för att vi inte skulle kunna någonting så jag lärde honom både sitt och ligg och lite inkallning. Mitt mål med hunderiet var då att ha en lydig hund som kunde gå lös, ligga och ta det lugnt och inte tigga.
I och med fortsättningskursen i april 2005 så fick jag upp ögonen för lydnaden, men det fick sitt stora genombrott under sommaren 2005 då jag ville gå en appellkurs. Men för att få gå med så var man tvungen att ha tagit ett 1a pris (160p) i lydnadsklass 1 eller 2a pris (140p) för att få göra ett anlagstest. 31 juli 2005 gör vi debut på lydnads karriären i Karlskrona med 118,5p. Många fel hade jag då. Sa ”fot” innan varje sväng och halt och allt vad det var. Förutom 10an på tandvisningen (aldrig fått något annat) så fick vi 9,5 på inkallningen och en 8,5 på ställandet (steg). Åh vad nöjd jag var för vårt 3e pris och att komma på 13e plats av 15 st.
Vi kom in på appellkursen i alla fall och träffade en av de bästa hundvänner jag haft. Kursen avslutades med en tävling i appellspår med resultatet Ej godkänd.
2006 bestod av kursen agility nybörjare och tävlingar. 14 juni 2006 tog vi LPI och LPII, vi debuterade på agilitybarnan, appellspåret igen med 3,75p för lite till uppflytt. Vi gick en helgkurs i rapport, jag gick M1 och M3 utbildning (mentalbeskrivning figge) och tävlingslydnad 3 kurs.
2007 bjöd också på en massa ”hunderi”. Vi debuterade i lydnadsklass 3, jag gick M2 och med det var jag B-figge, och en massa träning.
2008 gick vi en helgkurs i rallylydnadskurs och där kom jag mest kontakt med 2 andra underbara människor. Vi hade setts och pratat lite men det lossnade då. Även en sökkurs gick vi men Ceasar var för ”mattig” och förstod inte varför figgen skulle vara bättre än matte. Detta året fick vi även LPIII och fixade ett uppflytt från appellen.
2009 testade vi lägreklass spår men Ceasar tyckte det var bättre att rulla sig i blåbärsriset än att spåra, så vi bröt. Debuterade med massor av hjärnspöken i lydnadseliten, och fortsatte med det under hela året utan att klara bättre än ett 2a pris.
Den 9 september 2011 la vi lydnadstävlingarna på hyllan. Jag märkte att det var något som inte var rätt och kollade upp det. Han hade en liten pålagring på en kota i ryggen. Och från den dagen har han levt livet som en lycklig pensionär.
Nu är denna era slut och det är dags för mig att börja nästa era, men nya hunderfarenheter och utmaningar.
Ceasar har lärt mig så otroligt mycket och jag har verkligen lärt mig hur underbart det är att ha en hund och hålla på med hundsport.
R.I.P. LPI LPII LPIII Andhämtningens NB Carl Gold
